söndag 18 mars 2012

Waiting for spring to burst into bloom

Ibland läser jag Underbaraclara, händer kanske 3-4ggr om året.
Det är som när jag i tonåren kunde ibland plöja igenom en hög med korsord på kvällen och sen nästa morgon se med avsmak och ångest på högen som låg utspridd på golvet.
Jag skämdes för att tanten i mig tagit över en svag stund.
Samma händer när jag läser Underbaraclara.
Först blir jag lite inspirerad.
Jag ska minsann också bli sådär hushållig.
Men efter några sidor av läsandet inser jag att jag aldrig kommer baka, laga, skapa i samma utsträckning som fröken Clara.
Och efter ännu fler sidor av läsandet är jag mätt.
Mätt på pastellfärger, blommor, hemmagjorda kakor och lycka.
Som när man ätit en alldeles för gräddig soppa, eller tårta.
Det trycker ut pyssel ur öronen på mig.
Men jag respekterar henne.
Absolut, det gör jag.
Vissa bara är mycket mer produktiva. Än mig.
Och jag tackar och bockar för att hon delar med sig. Lite fastnar det allt.
Häromdagen bytte jag jord i alla mina pelargonier t.ex.
Sjukt stolt.
Tills jag senare promenerade förbi en blomsterbutik och ser hur friska och frodiga pelargonier egentligen ser ut.
Blev lite matt.
Men sen kom jag hem och såg mina älskade blommor. Som lever och kämpar fast jag glömmer vattna ibland, för att sen överkompensera med att bada dom en vecka i sträck.
Skriker av lycka när dom vill blomma.
Nästa steg är att beskära dom. Som min vän fröken Franzén säger "Men Johanna, du måste klippa ner dom, dom kommer må så mycket bättre. jag kan visa."
Kan själv!
Jag ska.
Men just nu har två av dom lillblommat.

/Stolt pysslare på låg nivå.

Lite photoshoppade och förskönade såklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar