A piece of blue sky

Min såkallade inspiration, livsgnista, har varit förlorad ett tag.
Den som gör att maskineriet Johanna fungerar.
Senaste veckorna har den dock börjat smyga sig tillbaka.
I vilken form vet jag inte än, men lite spännande.
Den kommer som en våg plötsligt, eller som en stark vindblåst, som skjuter en framåt lite för fort,
och man försöker att inte snubbla utan bara njuta.
Det svåra är att hinna ta tag i stunden.
Som nu.
Fingrarna snubblar lite över tangenterna för jag vill hinna,
hinna skapa nåt innan vinden avtar.